Som jag tidigare skrivit om lämnade min väninna Karin jordelivet i december 2017.  Jag upplevde det som att jag fick ett par hälsningar där strax efter, men nu har det varit ganska tyst ett tag.
Så idag, på eftermiddagen efter ett litet pass på mitt gåband, kände jag för att fräscha upp mig.
Jag tappade upp ett härligt bad med hemgjort badsalt (lime, sandelträ med cocosolja och havssalt) och kröp ner i det varma vattnet. Ljusen var tända och med mig hade jag ett glas vin (jodå, jag hade druckit vatten först om vi har någon ordentlig här som rynkade på näsan 😉 )
Boken jag läser är “Spår från andra sidan” som jag köpte på rean och i den beskriver en dam hur hon får flera tecken från sin bortgångna man Max. Plötsligt förnam jag själv en närvaro och det kändes som om Karin satt där på toastolen och log. Jag tog upp ett samtal med henne och vi pratade lite om det där att vi ju sagt att vi skulle samarbeta kring det andliga och mediala.
Ja, “sa” Karin, det är meningen att vi ska det!
Menar du att du kan bli typ min guide/kompanjon och vi kan fortsätta hjälpas åt? undrade jag.
“Självklart” sa Karin.
Det är toppen, fortsatte jag. Du vet jag älskar mina Tarotkort, men när det gäller kanalisering så var du vassare än jag så jag blir tacksam om du hjälper mig. O förresten kan du kanske hjälpa mig att bli bättre på Law of Attraction också? Om vi får in ett kapital är det helt andra möjligheter som öppnar sig för oss vad gäller lokal och annat.
Jag log och kände henne göra det samma.
Men, sa jag. Du vet boken jag läser, den handlar ju mycket om vilka tecken denna dam får- som inte trodde direkt att det var möjligt att förmedla något från andra sidan – hon får ju mängder. Påtagliga och fysiska också.
O jag vet att jag redan tror, och att vi redan har en konversation… men för att försäkra mig om att jag förstått rätt att vi ska samarbeta, så kan du väl kanske ge mig ett litet tecken på att det är så du menar? Hennes man gav  henne ett handavtryck på badrumsspegeln och jag tänker mig kanske inte exakt samma utan det får du bestämma, och….

Då knackade min man tre gånger  lite försiktigt på badrumsdörren. Medan jag låg här och hade det mysigt spelade han Pink Floyd ganska högt och strök vår tvätt (en utmärkt arbetsfördelning om du frågar mig).
JA, sa jag högt. Han hade glömt sprayflaskan på vasken såg jag. Eller så undrar han vem jag pratar med, kanske.

Ingen reaktion. JA! Du kan komma in! sa jag ännu högre.
Då hör jag steg och dörren öppnas: Vad är det älskling? Jag har inte sagt ett ljud!

Nej, men du knackade ju på dörren? sa jag.

Nää, jag står och stryker!

Jag skrattade gott åt Karins snabba svar på min önskan. Jag hann ju inte ens avsluta meningen.
Så nu ser jag med spänning fram emot vårt fortsatta äventyr och hoppas att jag kan göra mig förtjänt av hennes samarbete. Min fantastiska vän Karin! <3