Jag har inte själv hittat skattgömman på bilden och jag hittar inte något foto på den kristall jag kommer att berätta om, men den liknar fluorit i utseende.
För många år sedan fick min svägerska mig intresserad av stenar, kristaller och deras egenskaper. Hon och hennes väninna var mycket insatta och hade också skaffat små böcker med information om var i Skåne och Blekinge man kunde hitta kristaller i naturen. De gjorde ofta utflykter tillsammans och hittade både vit kalcit och granater med mera.
Så småningom startade vi faktiskt en butik tillsammans. Den hade deltidsöppet och jag lärde mig massor.
Min svägerska, B, älskade att köpa in, men tittade mest på vilka hon själv drogs till, medan jag försökte titta med affärsmässig blick, så att vi köpte in vad folk vill ha, och har råd med.
Detta tog oss i varje fall till mässor, och en av våra absoluta favoriter hölls i Gammel Ry på Jylland. Dit åkte vi varje höst och den mässan var så stor att den krävde två stora idrottshallar!  Jag kan tänka mig att den fortfarande är igång, men den krympte rejält under de åren vi reste dit, så jag är inte helt säker.
Det fanns vissa favoriter bland utställarna man återkom till, som “Den vises sten” (butik i Köpenhamn) en “Vagn Jensen” från Odense (jo, det är ett danskt förnamn) och några norrmän som var sanna geologer (tror de kallade sig Geo-ulvene) och hade massor av fina stenar från hemlandet, som de kapat och i vissa fall polerat. Det fanns allt från Indiska utställare till de som gör smycken i bärnsten från danska kustlinjen. En hel skattkammare som öppnade sig för oss varje höst. Så mycket glädje och kunskap! Dessvärre har jag inte sysslat med detta på många år och har också glömt massor som jag då kunde utantill.

En höst hittade vi en ryss som sålde lite ovanliga sorter och bland annat hittade jag den där kantiga, opaka stenen med blå strimmor i. Som om du tänker dig att du har ett glas med vatten, droppar i färg som börjar slingra sig, men så fryser man klumpen innan allt hinner blandas. Det liknade nästan bläck! Nu minns jag dessvärre inte vad den heter, men jag hoppas att ni kan se den för ert inre ändå.
Vi hade lärt oss att rena stenarna innan användning och var mycket noga. Ett sätt är att skölja stenen under rinnande vatten, vilket jag då gjorde. Det knakade om den!!  Det visade sig vara någon form av saltsten helt enkelt och jag sköljde bort ett lager. Aj då! Fort bort från vattnet.
Min svägerska föreslog att jag skulle sätta den i en “bur”. Ni har säkert sätt sådana där spiralburar som infattar diverse kristaller. De finns i alla storlekar och här krävdes en STOR spiral, nästan gigantisk. Nej, sa jag den blir för stor.
Icke! sa B. Min väninna och jag har större!
Så jag provade och skaffade en lång kedja till, då man inte kan ha en sådan klumpeduns i halsgropen.
B frågade mig sedan, “Nå, Pia, vad är nu den här stenen bra för?”
Hon menade att jag intuitivt skulle känna av vilka egenskaper jag uppfattade.
Jag skojade och sa att “den är till för att göra av med gammal skit” medan jag demonstrerade hur den skulle kunna klirra kaffekoppar och annat när man lutade sig över bordet.
Men ni kan inte ana så rätt jag hade!

Jag hade varit gift en gång tidigare och det var inte en enkel procedur att skilja sig. Vi hade en dotter tillsammans och jag ville vara absolut säker på att jag gjorde rätt sak. Jag gick därför runt i minst ett halvår innan jag  nämnde något för mina närmsta om tanken ens. Vände och vred på alla argument och spelade upp scener i huvudet för att se hur jag kände inför tanken på ena eller andra. Min man var/är världens snällaste person och jag ville verkligen inte såra honom eller någon annan, men jag kom fram till att det inte fanns någon annan väg att gå.
Så jag var helt övertygad om att efter dessa många överlägganden med mig själv hade jag lagt allt bakom mig och verkligen på djupet visste att jag handlat rätt.

Men samma natt som jag burit stenen för första gången – en hel dag – hade jag en mycket levande dröm.
Efter säkert fem år i övertygelse om att jag var helt klar med det gamla, drömde jag att jag fortfarande var gift med M och stod där vid vägskälet där jag skulle avgöra om jag skulle ta upp ordet skilsmässa eller om jag skulle stanna kvar i förhållandet.
I drömmen överlade jag och argumenterade fram ett annat avslut. Att det var bäst att jag stannade. Han är ju jättesnäll, har inga problem med spelande, alkohol, är inte aggressiv eller elak på något vis i världen. Världens goaste människa, och min dotter får behålla kärnfamiljen. Det är det absolut bästa för dem och jag är ju inte så viktig!
I det samma jag tänkte den tanken “och jag är ju inte så viktig!” fick jag så ont i hjärtat att jag vaknade med världens ångest!
Jag kunde riktigt känna hur jag skulle ha mått om jag stannat kvar i förhållandet och då först förstod jag att det inte var förrän nu jag fått det kompletta avslutet. Så som jag kände där när jag vaknade vill jag aldrig mera känna!
Jag har förstått att JAG är viktig! Och Du är viktig. Tro aldrig något annat och följ ditt hjärta efter att du förankrat din känsla för vad du ska göra!

Tack för att du orkat läsa detta långa inlägg!