I natt låg jag vaken en stund igen. Inget allvarligt, det är åldern.  Man får vänja sig vid att det blir svårt att sova emellanåt, av någon outgrundlig anledning. Men det var inte detta jag funderade över.
Jag tänkte över min utbildning och certifiering efter grundkurs i mediumskap. På alla “läxor” vi hade med att ta emot klienter i olika sammanhang, som att ge healing, psykometri, sittningar med andekontakt, lämna reflektion över böcker med mera.
Jag älskade när vi arbetade med kort, och det gör jag än idag. Men aldrig så nervös som inför andekontakt och det beror inte på kontakten i sig utan måste bero på prestationsångest. Så varför ha det just inför denna delen i utbildningen/arbete?
Just när det gäller andekontakt har jag varit lite tillbakadragen. Visst har jag prickat rätt – kusligt rätt enligt klienter –  men jag känner mig inte alls så hemma i den biten som i andra och jag låg och funderade över varför?
Är det alla tv-program med kända medium som är klockrena i sina tolkningar och lite prestationsångest över att inte alltid få så tydliga svar som jag önskar? Jag har en medial vän som i början brukade hjälpa mig genom att ställa frågor och då fick jag alltid så bra svar från andevärlden. Och varje gång han sa: Det stämmer, jag förstår precis vem du menar! så utbrast jag “Gör du?!!”  Hahahaha. Den känslan tänker jag behålla. Den där att man blir glatt överraskad över bekräftelsen och alldeles tacksam och lycklig. Jag tror att det är bra att ha kvar en ödmjukhet inför kontakten och att andevärlden väljer att kommunicera med just mig!

Men i natt funderade jag som sagt över varför jag gör minst inom den kategorin? Jag har ju fått så många bevis på att det kan fungera. Minns t.ex. ett särskilt tillfälle när jag själv var på cirkel (före min utbildning) och en av övningarna var att man fick sätta sig på en stol och blunda. Någon av de andra (tror vi var 18 st) fick komma och sätta sig på stolen mitt över och alla i rummet var tysta. Så sa kursledaren till att man skulle berätta vad man fick till sig.
Det var lätt att bara “babbla” som jag kallade det och säga allt som kom för en då på den tiden. Ingen förväntade sig att man skulle vara perfekt eftersom vi alla var noviser. Just här, och utan att veta vem som satt mitt emot mig fick jag en bild av en liten stuga med en grusgång som ledde upp till huset. Det var ett litet hus med en “gumma” och jag kände att det fanns en  vedspis i köket och att det doftade alldeles speciellt i det här hemmet.
Så jag sa det: Du förknippar det här huset med en alldeles speciell doft! Jag fortsatte beskriva saker jag såg och så sa jag att trädgården kanske inte var något speciellt, eller att damen i huckle inte var speciellt intresserad av trädgårdsskötsel i sig, men att hon tydligen hade en enda mycket speciell växt som hon var oerhört stolt över, och gärna visade upp.
När jag fick öppna ögonen såg jag att det var en den äldsta deltagaren, en man på dryga 60 år, som satt på stolen framför mig.
Han bekräftade allt jag sagt och talade om att det var hans farmor. Han förknippade mycket riktigt en speciell doft med hennes hus. Hon hade alltid kaffepannan på vedspisen och det luktade “knorrekaffe” (uppvärmt kaffe) vilket han nu förknippar med henne. I trädgården hade hon något så ovanligt (på den tiden) som en vinranka som hon var mycket stolt över och som hon gärna visade upp för besökare.

Jag minns självklart inte exakt allt som kom fram eller bekräftades, men det var för mig mycket stort att jag lyckats pricka in så mycket som jag gjorde som var specifikt för honom. Att andevärlden berättat exakt rätt saker för mig så att han lätt kunde förstå vem det gällde.

Jag har gått utanför min komfortzon på mer än ett sätt under föregående år och till och med på skoj försökt spå i kaffesump på en lekfull facebooksida. Nu har jag därför bestämt mig för att fortsätta öva på andekontakt istället för att låta den gåvan förtvina. Jag är av uppfattningen att allt blir bättre när man övar. Att jag känner mig så trygg med mina Tarotkort och att de ska berätta saker för mig, just eftersom jag använder dem dagligen.
Så, nu har jag sagt det och därför måste jag genomföra.
Redan på tisdag när vi har vår intuitionscirkel ska jag därför “öva” lite inför deltagarna. Vem vet? Kanske blir det här mitt starkaste kort i framtiden och Tarotkorten får spela andrafiolen. Oavsett så är jag så tacksam över alla fina människor jag möter, alla upplevelser jag har och får. Tack universum för att du gör livet så magiskt!