I helgen som gått har jag varit på besök hos en kär väninna. Vi gör våra utflykter ibland och pratar om allt mellan himmel och jord.
Jag som mest använder mina tarotkort får ändå ibland även besök/budskap från andra sidan.
Under min utbildning var jag mycket spänd och lite nervös inför det här med kanaliseringsbiten, då jag undrade om jag verkligen skulle kunna plocka upp dessa energier eller ännu svårare, förmedla något budskap.

Som så många som sett t.ex. ghost wisperer så tänkte jag mig det hela som att jag skulle möta dessa personer i fysisk form. Se dem framför mig som vilken som helst av mina andra vänner eller personer jag möter i dagliga livet.
Därför trodde jag först inte att jag “kunde” för så var det ju absolut inte ut för min del.
Min lärare förklarade att vi alla har olika förmågor eller sätt att förnimma andra sidan och att man kan vara clairaudient till exempel (höra budskapen) eller att man tar in dem mer på det känslomässiga planet. (Får leta upp alla mina papper för att reda ut begreppen bättre, men ni förstår förhoppningsvis) Inte alla ser dem med sina fysiska ögon.
För min del kommer ibland fysiskt hörbara ord, men långt ifrån alltid. Jag snarare känner in eller bara “vet” som om det är en sak jag plötsligt minns bara, men att vetskapen funnits där hela tiden.

Men så igår när vi satt där på kvällen, med tända ljus för att skingra höstmörkret, så stod det en person lutad mot hennes köksö! Det gick så snabbt att det var som när du tar kort med blixt. Den lilla stund som blixten lyser upp fanns besökaren där i fysisk form, men sen var det borta. Jag blev mycket glatt överraskad och tänker nu – läs hoppas – att detta ska vara ett steg i rätt riktning för vidare utveckling. På något sätt har jag önskat mig en tydligare “bild” av personen i fråga för att även kunna vara mer tydlig i min beskrivning eller förmåga att förmedla.
Vi lär oss och utvecklas hela livet så jag ser fram emot fler upplevelser av detta slag och gläder mig åt den hjälp jag får från andra sidan och mina guider.
Självklart berättade jag för min väninna att vi hade med oss någon varpå hon genast rös till och tyckte det var lite obehagligt. Tror ändå att jag lyckades lugna henne på den punkten då det enbart vara kärleksfulla energier.
Med tanke på det personliga samtal vi hade, om saker som hänt tidigare i livet och som inte alltid varit så roliga, så var det oerhört skönt att känna den omtänksamhet och omsorg som förmedlades från andra sidan.
Och för min del var det “stort” med denna första glimt med fysiska ögon av besökaren. Tänk så härligt att något man längtat efter bara plötsligt uppstår spontant!

Tacksam och ödmjuk över den nya upplevelsen.   ❤️❤️