Min första stora healingupplevelse

9

God morgon!
Ni som läst mitt inlägg om när jag gick till den kända spådamen vet att hon innan vi skildes åt sa att jag skulle komma att intressera mig för healing när jag blev lite äldre (jag var 22 år då).
Jag visste knappt ens vad det var vid det tillfället och avfärdade också det hela lite, men som i så mycket annat hon fick fram så hade hon rätt.
Det började smyga sig in lite tankar då jag i fyrtioårsåldern började meditera så smått och sen fick jag fler och fler påminnelser om att jag borde ägna mig åt healing från yttre källor, så jag började undersöka lite mer vad det rörde sig om. Då internet kom blev det ju ännu enklare att undersöka och jag kom i kontakt med ordet “healing” från flera håll. Ni vet, det där med att lyssna till eller uppmärksamma tecken från universum kan vara lite trögt.
Så kom jag i kontakt med en vän från min ungdom, en som haft mycket svåra hälsoproblem och som jag tycker drabbats onödigt hårt i livet. Det var nästan mer enkelt att säga vad som var bra eller “helt” på honom än vad han lider av. Han jobbade trots detta på i egen firma så länge det gick, men mot slutet åkte han skytteltrafik med ambulans titt som tätt.  Det fanns flera A4-pärmar journal på honom, sa han. Han hade en lungskada som gjorde att han fick sitta i en apparat av något slag med jämna mellanrum, han hade fått epilepsi, någon tarmsjukdom, magbråck, benskör efter allt kortison han tvingats ta under många år, med mera. En bilolycka av allvarligare art var han också med om. Han fick blodförgiftning som var allvarlig då han skar sig på rostig metall om jag minns rätt, han har haft ett antal hjärtinfarkter och nu då, när vi hade långa konversationer både via mail och i telefon, så visade det sig att han fått cancer också. Jag kan inte räkna upp allt som jag uppfattat drabbat denna härliga och kloka människa, men vi kan konstatera att han fått ovanligt mycket att hantera under sin livsväg.
Nu var det ju cancern som ställde till det och jag lovade att jag skulle försöka hjälpa till att underlätta på alla sätt jag kunde.
VIKTIGT! Nu vill jag inte att någon missförstår och tror att jag säger att jag kan bota cancer eller att jag inte tror på läkarkåren och mediciner för det är helt fel. Jag tror på healing som ett komplement till läkarvården och att den kan lindra och underlätta i många fall. Jag kan inte förklara allting kring hur det fungerar, men i mina ögon är våra kroppar – och framför allt hjärnan, inställningen – fantastiska på självhealing. I de fallen är det kanske så att man och vara lite som en “startmotor” med sin hjälp? Det finns många som kan mycket mera än jag om det här och det jag beskriver är min högst personliga upplevelse och hur just det här scenariot utspelade sig. Jag säger inte ens att jag gjorde skillnad i fallet, men upplevelsen var verkligen häftig och det är den jag vill dela med mig av.

Under healingen upplevde jag att jag fick se honom i genomskärning, lite som Leonardo da Vinci’s målning fast ännu mer detaljrik, alla streck gjorda av ljus i ett kompakt mörker, strålande vita mot den mörka bakgrunden. Som ett hologram nästan, en tredimensionell bild som långsamt snurrade framför mig.  Där “såg” jag också en liten klump, stor som en valnöt i vänster lunga, och exakt hur den satt. Det var en mycket tydlig bild av hela “hologrammet” och jag var fascinerad. Jag bad om hjälp av universum, den helande källan, det vita ljuset eller vad ni vill, att hjälpa denna personen, ge lindring, bättre hälsa, när jag såg den där lilla “valnöten” formligen explodera i en vitt ljus. Det var som om den sprängdes och försvann i ljus som var otroligt klart. Känslan var obeskrivlig och jag blev fylld av lycka och förvåning över hur tydlig bilden och upplevelsen var. Kristallklar!
Dagen efter beskrev jag min upplevelse för min vän och sa att “du kommer inte att tro att jag är klok, men… ” och så beskrev jag det för honom. Jag sa att jag är ju ny på det här så jag vet inte om den är stor som en valnöt, eller om den har varit större och krympt till den storleken. Jag vet inget mer än det jag såg, hur den sprängdes i vitt ljus.” Ni ska veta att han påbörjat cellgiftbehandling eller strålning – minns inte exakt vad nu så många år efter, mer än att han gick under behandling – och det var dags för ännu en lungröntgen.
När han varit på denna hörde han av sig till mig och berättade om sin upplevelse. Han hade blivit förberedd för röntgen och den som ställde in apparaten sa att han/hon inte visste exakt var den där tumören satt. Det vet jag” sa min vän lite skämtsamt, för jag har haft hjälp. O så beskrev han vart jag sett den sitta.  Jag skrattade när han berättade och sa att nu kommer de att spärra in oss båda två. *ler*
Det märkliga med det hela var att den var borta! De kunde inte hitta något och personalen var lika förvånade som min vän tydligen. Enligt honom hade läkaren sagt att det var första gången han varit med om att en tumör krympt bort helt på 14 dagar!? Men de kunde inte längre se något på röntgenbilderna som fanns där för två veckor sedan.
Jag kunde knappt ta in det han just berättat, men självklart gladde jag mig åt hans tillfrisknande från just den åkomman. Min vän lever än i dag trots att han fortfarande har flera andra kroniska åkommor, men som hålls i schack med mediciner. Han har en fantastisk livsglädje, inställning och kämpaglöd vilket jag är övertygad om är hans främsta vapen i kampen, men min upplevelse var en ren gåva!
Efter det gick jag ett par healingkurser och påbörjade även en reikiutbildning på distans. Jag säger påbörjade, för jag hoppade av. Det var så att man fick instruktioner om exakt vart händerna ska placeras, hur länge man ska hålla etc.
Jag upplevde det som att det störde “flödet” eller vad ni vill kalla det. Att behöva hålla koll på ordningen, tiden, placeringen, tog hela fokus istället för själva healingen och intuition, känsla. När jag frågade min lärare hur viktigt det egentligen var att man var så exakt, sa hon: Det är inte viktigt alls, det är för de som är osäkra bara.
Jag kände då att de upplevelser jag redan hade under healing fungerade bättre för mig än att följa någon annans upplägg och mönster. Alla har säkert sin metod och alla är lika bra, men man måste hitta sitt eget flöde för att få ut bästa resultat.
När jag gick grundkurs i mediumskap fick vi prova på ännu en metod och den känner jag mig mera hemma i och använder privat. Trots alla påminnelser och påstötningar har jag varit lite feg när det gäller att använda mig av denna gåva regelbundet, eller att erbjuda mina tjänster. Det var till och med så att en av de tio klienter jag fick ta under min pågående utbildning kom tillbaka och bad mig tala om när jag börjar jobba med det här, för hon hade inte mått så bra på månader! Jag fick en bukett rosor som tack.   Jag har som sagt varit lite återhållsam trots alla fina upplevelser men senast jag gick till ett medium som aldrig tidigare mött mig bad hon om att få se mina händer.
“Jag gillar dina energier” sa hon. Sen tittade hon strängt på mig och sa på sin brutna svenska: “När du ska börja använda dina händer?”
Nu? frågade jag lite svävande och fegt.
JA! sa hon och sen förklarade hon att “det är inte bra, när energier bara snuorra!” i betydelsen att jag måste göra något med dem.
De ska tydligen användas och jag har bestämt mig för att ta upp detta igen, att förutom mina tarotläggningar och budskap även fortsätta med healingen. Är det rätt och meningen så kommer klienterna och jag har följt min livsplan. Har jag fått fel information och tecken, så får jag inga. Så väljer jag att se det och att be universum/källan att styra så att det blir rätt.
Tack du som orkat läsa! 

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

9 kommentarer

  1. Katarina Kemi Lindgren den

    Hej Pia 🙂
    Jag orkade läsa trots att “Fru Skalman” är vrålhungrig ??
    Gu vad intressant och spännande…jag hittar inte ord… ??
    Vilken gåva du har! Absolut att det är dags nu för dig att börja med healing på allvar! 🙂 ?
    Jag älskar healing! Jag tror jag också har healing-händer (el det har vi alla eg) men du förstår hur jag menar. Jag känner sån värme i händerna ibland så jag vet inte var jag ska ta vägen, vad jag ska göra med energierna. Känner jag måste göra nåt med dom istället för att dom ska gå förlorade…precis som du känner och beskriver.
    Jag har gått en healing-kurs för många år sen. Och då var det sådär styrt som du beskriver. Men det var/är bra för mig som var och är osäker fortfarande var jag ska lägga händerna. Precis som den läraten beskrev i kursen du var på. Det är en trygghet och en början om man är osäker och inte har den där känslan/intuitionen som kommer av sig själv, var man ska lägga händera. Sen tror jag att om man är osäker, som jag, om man övar och ger healing regelbundet så kommer den där känslan/intuitionen med tiden.
    Jag är som dig…tror på healing och vill prova använda den oftare, gör det knappt som det är nu…kanske dags för mig också att ta tag i det! 😉
    Jag vill ju en dag känna, ha den intuitionen som du har och beskriver.
    Lycka till! 🙂 ?
    / Kram Kattis

    • lyckoteket den

      Så roligt att du också känner det där. Det riktigt bränner i handflatorna emellanåt och det ser jag som ett tecken på att något faktiskt pågår.
      🙂 Ja, det är klart att vi alla är olika och därför passar bättre för vissa metoder. Jag får absolut bäst resultat när jag låter min intuition och känsla ta över och styra det hela. När jag måste fokusera på vart, när, hur länge jag håller händerna så tappar jag “tråden” eller hur man ska uttrycka det. Det kommer från en inre känsla och styrning i mitt fall och då tror jag att det är bäst för just mig och mina klienter.
      Lycka till med din fortsatta healingutveckling. Det är nog dags för oss båda att ta tag i det där, låter det som. <3
      Kram!

      • Katarina Kemi Lindgren den

        Jo maken brukar få känna hur varm jag är om händerna. Han blir lika förvånad nästan varje gång. För som du beskriver så hettar det om händerna. Många ggr är det ju vid tillfällen då jag mår bra men kan komma helt plötsligt också.
        När jag mår dåligt över ngt blir jag kall om händerna (och hela mig). Jag blir så påverkad kroppsligt utifrån mitt mående.

        Nu var healing en jag lärde mig inte så styrd som du beskriver, inte ang. tid iaf. Men var och i vilken ordning man skulle lägga händerna.

        Jag förstår att det blir bäst då du följer din intuition ☺
        Det är ju så det ska vara, det är dit jag skulle vilja komma 😉 ☺

        Tack! ?
        Kram Kattis

  2. itis_Anette den

    Du har en otrolig gåva som du borde använda dig av mera *ler*
    Nå ut till flera med dina gåvor över lag för du är otrolig på kort – klockrent på pricken oavsett om man gillar tolkningen eller inte *ler*

    • lyckoteket den

      Tack för de fina orden! Du är pricksäker med dina kort också och jag är tacksam att vi har varandra att anlita. 🙂

  3. Anna den

    Hej! Tack för intressant läsning ?Jag blir lite avis, jag har gått Reiki 1,2 och vill så gärna ge mina gamlingar healing som jag städar hos. Jag har svårt att tro på mig själv när jag ger. Min son som är 18 är den enda som säger att han blir lugn när jag ger honom. Hur får man tron på sig själv? ?Anna

    • lyckoteket den

      Hej!
      Det är ju så att du endast är ett redskap och healingen kommer genom dig, inte från dig. Lita på universum gör sitt jobb om du ser till att vara en så ren kanal som möjligt är mitt lekmannaråd. Tilliten kommer sedan genom upplevelserna och de resultat du får. Lycka till Anna! <3

  4. Anne den

    Låter jättebra! Känner igen mig. Osäkerheten… inte någon vilja att bli styrd av regler… förmågan att se i bilder eller känna av… Jag har gått olika utbildningar och trott också att man ska följa regelverket. Men det har inte verkat ok. Jag vill också gå på intuition eller känsla. Tack för att du delar med dig!

    • lyckoteket den

      Hej!
      Ja vi är nog inte ensamma om att tappa känslan ifall det blir alltför styrt. Sen finns det så klart de som kan öva in likt en ritual och som då kan göra det utan att tänka? Och tack själv! 🙂

Svara till Katarina Kemi Lindgren Avbryt inlägg